Ett gästspel på familjebuss.se idag med Nissan NV300, kort och lång hjulbas. En rapport från flera dagars provkörning av den långa och den korta familjebussen som även finns som Renault Trafic, Opel Vivaro och Fiat Talento – fyra märken, samma bil med små variationer.

När du äntrar Nissan NV300 möts du direkt av typiska Renault-detaljer. Blinkersspakarna är en sån sak. Den delvis digitala instrumenteringen en annan, infotainment-systemet ett tredje. Vore det inte för emblemet på ratten hade du lika gärna kunna sitta i någon av “konkurrenternas” bilar.

Ratten är för övrigt härligt hård. Bastant. Det mesta inom armlängds avstånd känns hyfsat gediget. Det är trots allt ett arbetsfordon du kör, som här kan kallas för familjebuss tack vare glas runt om och två extra sätesrader istället för ett skåp bakom dig.

Motorn är diesel och det hörs. Svag på låga varv men sen kickar det till. Varva förbi 4000 varv innan du slänger i nästa växel. Lådan är inget under av smidighet men inte sladdrig för det. Det rycker och sliter i ratten vid gaspådrag, som att någon led inte var helt kry. Men det ska vara så. Det försvinner när du kommer upp i fart.

På landsvägen är det lätt att trivas i NV300. Välj med fördel sexans växel för att få ner förbrukningen. Det är tacksamt att den manuella lådan inte är begränsad av fem växlar. Du sitter upprätt med mycket luft runt tinningarna. Det är långt till A-stolpen, inte alls samma instängda känsla som i en Caravelle.

Första gången jag (Björn) körde en Nissan NV300 var det just den luftiga förarmiljön som tilltalade mig. Det var en härlig känsla av att framföra en “buss”, och med den långa hjulbasen är benämningen minibuss faktiskt träffsäker. Du måste ta ut svängarna lite mer för att inte drämma i trottoaren med bakhjulen.

För passagerare (två fram, sex bak) är det busskänsla som gäller. Det här är ett transportfordon. Det är inte samma mysiga känsla baki som i en Caravelle eller Multivan. Här är det mer avskalat med blottade plåtytor, hjälpligt uppiffade med svart plast här o där.

För lasten är det ett himmelrike i den långa modellen. Det torde gå in en 1,5 meter hög halvpall där utan problem. Utrymmet är gigantiskt, tills du kikar in i den korta modellen.

En borde kunna tro att det inte vore någon skillnad på den korta och den långa modellen av Nissan NV300. Det är det inte heller, iallafall inte tills du börjar köra eller har ett enormt lastbehov.

Den långa modellen (LWB) ligger mycket bättre på vägen. När det blåser stark sidvind är det faktiskt den långa modellen du vill befinna dig i.

Den korta är svårare att hålla på rätt kurs och på grund av att den är kort finns tendenser av skuttande i längsled när vägen blir ojämn. Inte fullt så illa som föregående generation men inte långt därifrån.

Att dra runt minibussarna i stadstrafik är inga problem. Möjligen att du kör på kanter med bakhjulen i den långa. Men det är en vanesak. Du sitter högt, ser bra framåt och åt sidorna. Backspeglarna är stora så det är lätt att manövrera bilen även på trånga stadsgator.

Under huven på de provkörda bilarna vilar en dieselspis, fyrcylindring på 1,6 liter som ger ifrån sig 145 hk. CO2 är 152 g/km och skatten ligger på ca 3200 kr per år. Sexstegad manuell växellåda, automat finns inte. Välj den större motorn om du ska köra ofta med mycket last. Den drar villigt som en diesel ska göra och går att köra på 0,8 liter per mil blandat.

Den långa modellen mäter 5399 mm på längden, 1956 mm på bredden och 1953 mm på höjden. Tjänstevikt 2124 kg, maxlast duktiga 896 kg. Den korta modellen (SWB) är 4999 mm lång, i övrigt nästan samma som LWB. Hjulbasen på den långa är för övrigt 3,5 meter.

Ett bra val att köpa en Nissan NV300/Renault Trafic?

Ja, om du kan leva med att du kör en hjälpligt moderniserad skåpbil. Bilen är relativt billig, du hittar nya bilar för under 300 000 kr inkl. moms. Men det är mycket känsla av skåpbil. Ljudisolering, finns det? Vill du ha mer komfort i din familjebuss rekommenderas Volkswagen Caravelle eller Mercedes V-klass men då stiger priset lätt med 100 000 kr eller mer.