Vi går ner för källartrappen, passerar skönhetssalongen, spanar in den nya bastun och vänder tårna mot en välbekant doft av olja. En trädörr senare och vi står i Anders garage.

Anders som undertecknad hälsar på idag är en bekant sen tidigare. Våra vägar möttes för mer än 10 år sen för att senare skiljas igen. Men tack vare Facebook har vi haft kontakt genom åren.

Idag är jag här för att Anders ska byta bakfjädrar på min VW T4 Caravelle VR6. Hade det varit en T3:a hade bilen smält in bra i garaget. För i det här garaget finns det ingen bil yngre än 20 år.

Uppdatering: Anders uppmärksammades hösten 2019 för sitt P1800-projekt. En bil som stått utomhus sen 1970-talet räddas från skrotning.

Lutad på högkant mot två plåtfälgar står (eller kanske snarare ligger) en vit Volvo Amazon kombi av 1967 års modell, med underredet blottat mot en släktklenod: 1958 års Volvo PV 544. Den köptes av Anders morfars far Birger Nordlund 1963, bättre begagnad. Anders fick ärva PVn efter sin morfar som gick bort för några år sen.

Det känns lite konstigt att se PV:n stå här i bara underkläderna. Allt är urplockat, inga stolar, ingen instrumentbräda, ingen vindruta, ena bakskärmen är loss, motorn är ur. Anders har fått skära duktigt och svetsa fast ny plåt. Den här bilen kommer aldrig att säljas.

Att gå runt i garaget med fyra platser är en fröjd för ögat. Det här är ett typiskt jag-mekar-med-allt-garage även om det just nu här inte står någon av de 100+ bilar Anders ägt genom åren. Garageportarna och delar av väggarna är dekorerade med registreringsskyltar.

Finns ditt regnummer här?

Jag räknar snabbt och kommer upp i 64 regplåtar. Ett vittnesbörd som få kommer i närheten av om de inte likt Anders själva är motorfantaster sen barnsben.

Vi träffas här idag för att Anders ska hjälpa mig (med tummen mitt i näven) att byta bakfjädrar på vår familjebuss. En VW T4 är trots sin 18+ åriga erfarenhet av asfalt en charmig bil. Nu i vår spenderar vi flera tusen kronor på att hålla den rullandes. Mycket görs av Ledin Bil i Nora men fjädrarna sker i “eget” garage en timmas körning hemifrån.

När jag är hemma och skriver den här texten kommer jag att tänka på att Anders och bilar är ett äventyr. En dag hämtade Anders mig i sin Opel Kapitän för 20×2 mils bilresa. Inga bälten. Jag var livrädd. Målet för resan var Uppsala och dit kom vi utan problem.

Väl på plats i Uppsala skedde ett ägarbyte mot en Chevrolet Impala med sexa och rattväxel, trepetad manuell. Vi började åka hemåt och kom kanske 300 meter innan Impalan tvärdog. Detta var mitt i rusningen och Anders stod där med bogserlinan i handen. Ingen stannade såklart. Men när en sänkt Volvo dök upp lyftes linan i luften. Klart en hjälper till.

Vi drogs in i ett välmående villaområde. Där stod vi en bra stund och Anders “worked his magic”. Blickarna vi fick när den gamla Impalan svepte in mataffärens parkering i blårök glömmer jag aldrig. Nu gick det att köra. Men bilen fick inte stå på tomgång. Det blev en ryckig färd ut ur Uppsala med ett nära-tjuvstopp vid sista rödljusen, där du svänger höger mot Morgongåva.

Självfallet fanns det inga bälten i den här bilen heller. Hel soffa fram och hel soffa bak. Jag la mig ner i baksätet. Slumrade till och efter en stund vrålade jag rakt ut av vatten som forsade över mitt ansikte. Kurvorna på E18 genom Västerås fick vattnet från taket att rinna in genom hålen runt vindrutan. En fantastisk upplevelse!

Speciella upplevelser är nästan garanterade när du spenderar tid med Direktör Anders.

Innan vi börjar bytet av bakfjädrar måste det röjas plats inomhus och utomhus. Framför portarna står det en röd Volvo 745 med LGF-skylt på bakrutan. En A-traktor alltså. Men var är flaket?!

Enligt Anders ska en A-traktor likt denna godkännas av bilprovningen om 60% av totalvikten ligger över drivhjulen. Volvo-kombins bakhjulsdrift räcker dock inte. Så Anders har pumpat in 430 kg betong i skuffen!

Bakom framstolarna sitter en träväg. Bakdörrarna är fastsvetsade från insidan. Några täckande skivor ska dölja betongen innan det är dags för besiktningen. När läste du om eller såg du något liknande projekt senast?!

När vi ändå står där ute går det inte att missa två fullt körbara rariteter: En styck Volvo Amazon från 1964, som stått på en loge sen 1983. Den är besiktigad och redo för sommaren. Eventuellt till salu till rätt pris.

Bakom den röda Amazonen står en delvis ljusblå Volvo Duett av 1962 års modell. Den SUV som XC90 aldrig blev. Anders förevisar det dolda tanklocket och reservhjulsfacket.

Några sekunder senare står jag bakom bilen för en “startup”. Det kliar i ögonen efteråt. Vet inte om det är pollen eller de orenade avgaserna. Det spelar ingen roll.

Vi kör in Hjulius i garaget och påbörjar bytet av bakfjädrar. Det ska ta max en timma men en bult vill inte lossna. Läs mer om det i FAMILJEBUSS-bloggen ->

Vi talar om stötdämpare och fjädrar under jobbets gång. Anders berättar om den gången när han hade en gammal Mazda 323. Han åkte i den för att hämta fyra(!) Volvo B18-motorer. De fick plats i skuffen men så hände det oväntade. De i överkant popnitade stötdämparna orkade inte mer. Krasch, boom, bang. Stötdämparna for upp ur sina fästen och krossade allt i sin väg. Ännu en notering i loggboken över äventyr med bilar.

Till slut är vi klara. Mobilen är välfylld med bilder varav några du kan se i den här texten. Det är dock svårt att fånga 10+ års erfarenhet och kunnande på bild. Det är för din fantasi att skapa. Du känner väl vid det här laget doften av intorkad olja på slitet betonggolv?

Vi vandrar upp mot huset för att kolla på ett par modernare bilar. Anders kör en 2010 års Dodge Challenger R/T V8 som året-runt-bil. Jag frågar vad den drar men Anders vet inte eller så spelar det ingen roll. Lite ojämn i plåten och fronten sitter sisådär. Fast visst ser den makalöst grym ut?

Dodge Challenger R/T V8

Ett kort klipp med avgasljudet finns att njuta av. Framtidsplanerna inkluderar ett mer rättvisande ljud genom ett eftermarknads-exhaust. Borla kanske?

Vi tar en provtur. Jag upplever bilen så mycket smidigare att köra än den 2017 års Ford Mustang jag provkörde för några veckor sen. En sån här Dodge skulle jag kunna tänka mig att äga själv. Bilen är rent av lättkörd.

Väl tillbaka efter raggarrundan genom Pålsboda tar jag plats i familjebilen Chevrolet Suburban. En LTZ Flexifuel av 2013 års modell. Min VW-buss känns som en lådbil i jämförelse. Men så skiljer det också ett par 100 lökar mellan bilarna. De enorma 22-tumsfälgarna med yttre fälgbana om 1 dm inger respekt. En maffig kärra!

Vi är klara för idag och det är dags att åka hem. VW-bussen pinnar på och den går så mycket bättre över ojämnheter. Men vad är det som skrapar bakifrån? Månne dags för ytterligare fix av vår kära familjebuss?

// Björn Sennbrink

Har du ett garage med bilar under renovering eller något annat roligt på fyra hjul du vill visa upp för omvärlden? Bor du i Örebro län eller strax norr om? Dra ett mail till konsult@sennbrink.se så kanske vi kan träffas för att skapa något liknande den här texten och de här bilderna samt videoklippen.